Årets sommarvecka hölls på Leksands folkhögskola i Dalarna mellan den 16 och 22 juli. Valet av plats var ett lyckokast, inte minst gastronomiskt. Vi serverades tre fantastiska rätter varje dag, inklusive en otrolig salladsbuffé.

Dalmasen Sid Jansson praktiserar näverlursblåsning inför intresserade deltagare

Förutom deltagarna och föreläsarna gästade även medlemmar ur VIS riksstyrelse kursveckan. För att ge alla möjlighet att ta del av kursen, både vid föreläsningar och i socialt umgänge, fanns 14 tolkar också på plats.

Sommarveckan inleddes med en välkomsthälsning av arbetsgruppens sammankallande Kerstin Kjellberg och fortsatte sedan med information från skolan. VIS ordförande förklarade så veckan öppnad. Liisa Sammalpenger (Finland), fick därefter möjlighet att informera om den vuxendövgrupp som sedan 2013 finns i EFHOH (European Federation of Hard of Hearing People).

Därefter följde en intressant föreläsning om Dalarna med Sid Jansson som föreläsare. För svenskar i gemen en känd underhållare och trubadur med lite udda och burleska visor. Han har också undervisat i konsten att sjunga visor och även forskat på området. Dessutom besatt han stora kunskaper om området kring Siljan. Den så kallade Siljansringen skapades för 350 miljoner år sedan då en jättestor meteorit slog ner i och skapade en natur med ett stort utbud av sevärdheter. Den miljön har påverkat människor och gör så även idag. Sid Jansson berättade också att den allombekanta Falu rödfärgen, en biprodukt från kopparbrytningen i Falun, bara kommer att räcka i ungefär 65 år från nu och att det tillverkas ca 300 000 dalahästar per år i byn Nusnäs.

Vid bussutflykten via Tällberg och Rättvik lunchade vi på Mora hotell från 1830, med närproducerad mat. Efter lunchen fanns det tillfälle till att besöka sevärdheter som Zornmuseet och Zorngården. Därefter åkte vi via Sollerön (Siljans största ö) och Siljansnäs, tillbaka till Leksand.

På kvällen efter en delikat middag fick vi möjlighet att under en timme njuta till jazzmusik med Django Rats. Gruppen bestod av Lennart R Svensson och Tony Halvarsson. Den förre kom att dagen därpå hålla en föreläsning på temat kroppsspråk.

Under eftermiddagen var det fria aktiviteter. Många valde en rundvandring för att bese skolans sommarkursverksamhet i keramik, silversmide, bokbinderi och pappersmarmorering. Andra tog ett bad i Siljan (ett fåtal trotsade det kalla vattnet), bastade, tog en promenad runt Åkersön, besökte Japanska parken eller shoppade i det närbelägna centrumet. Några tog tillfället i akt och besökte Leksands Knäckebröd – ett bageri med anor från tidigt 1800-tal.

Dagen avslutades med en annan sorts kommunikation – nämligen magdans med Jenette Winroth. Intresset för dans väcktes hos henne redan i unga år. Hennes framträdande var väldigt kvinnligt och graciöst och med musiken förmedlade hon olika känslor och händelser.

Torsdagen inleddes av för oss svenskar välkände Bo Andersson. I sitt föredrag med titeln Insikter och utsikter berörde han sin situation med ett halvt liv som hörande och ett halvt liv som döv. Bo, journalist och dramaturg, blev som vuxen döv i en hjärnhinneinflammation. Hans anteckningar under sjukdomstiden resulterade i boken En erfarenhet rikare. Idag anser han sig som vän med sin dövhet men skulle gärna vilja slippa sin tinnitus och sina balansproblem. I föreläsningen berättade han om fördomar han mött. Saker som tyder på allmän brist på kunskap om handikapp.

Under eftermiddagen gavs varje land tillfälle att redovisa vad som gjorts sedan vi träffats två år tidigare. Det är viktigt att ta del av och utnyttja andra länders erfarenheter.

Kvällen ägnades åt en kryssning med den K-märkta båten Gustav Vasa. Den har trafikerat Siljan sedan 1876 och är 30 m lång och 5.3 m bred. Djupgåendet är 1.9 m. Under den tre timmar långa kryssningen till långbryggan i Rättvik och åter intog vi räkor med tillbehör. Långbryggan gör skäl för namnet i och med att den går 628 meter ut från stranden.

Avslutningsdagen ägnades åt Asta Dalén som under förmiddagen pratade om ’Att förlora hörseln och komma tillbaka’. Asta, som i grunden var folkhögskolelärare men vidareutbildade sig till hörselvårdskonsulent och bosatte sig i Kalmar 1985, berättade initierat om sin verksamhet i de olika målgrupperna –åldershörselskadade, anhöriga, tinnitus och dövblinda.

Efermiddagens föreläsare var Anne-Maj Magnström, född döv och synskadad  i Pajala i Norrbotten, och uppväxt utan något språk eftersom dövheten upptäcktes relativt sent. Först vid 4-5 års ålder lärde hon sig teckenspråk. Med hjälp av en dövblindtolk berättade hon om sitt liv och om sin ledarhund Masi. En ledarhund är ett förflyttningshjälpmedel och idag utbildas 34 stycken per år i Sverige.

Sista kvällen med gänget gick i festens och glädjens tecken. Kocken Jonas Skinnar hade fixat till en superb trerätters middag. Lördag var det dags för hemfärd. De som åkte med tåg eller buss fick i olika omgångar transport till resecentrum.

Erfarenheterna av den 23:e sommarveckan i ordningen är enbart goda. Skolan, miljön, servicen, maten, föreläsarna, tolkningen, stämningen – allt höll toppklass. Gensvaret vi fick under avslutningskvällen och även före och efter, visar att majoriteten av deltagarna var mycket nöjda och belåtna med veckan. Nästa gång sommarveckan går av stapeln, år 2019, kommer den förmodligen att hållas i ett utomnordiskt land, nämligen grannlandet Estland.

Stieg Vennström