I år var det VIS Uppland som stod som värd för den traditionella vårträffen tillsammans med VIS Dalarna.
Drygt 20 vuxna och tre barn tillbringade en mycket trevlig dag tillsammans i västerås-trakten.
Vi samlades vid Vallby Friluftsmuseum som grundades 1921 och var ämnat att visa upp ett Västmanland i smått. Idag visar museet ett flertal av de miljöer som är representativa för länet genom tiderna. Här finns bland annat jordbrukslandskap med bondgård och torpmiljö,  stadskvarter med hus från Västerås och Arboga och bruksmiljöer med herrgård och bergsmansgård.

Vi startade dagen med kaffe och smörgås i Gaggerska gården, en byggnad från 1820-talet, som efter att först varit bostad, inrymde folkskoleseminarium i 11 år och sedan övertogs av konstnären Rudolf Gagge, därav namnet.
Vi kunde även besöka hantverksateljéer med bland annat skinnalster, silversmide och lergods. I tryckeriet visade en mycket pedagogisk man hur det gick till i ett tryckeri långt före datorns inträde. Barnen fick trycka ett alldeles eget kort.
Vid skarprättarens hus kunde man läsa taxan för olika saker som han stod till tjänst med. Hemska saker!
Det var väldigt rofyllt att flanera runt i denna miljö i sol och skir försommargrönska.
Färden gick så vidare till Tidö slott. Detta uppfördes 1625-1645 av Axel Oxenstierna och ägs nu av familjen von Schinkel. Slottet är öppet för allmänheten och några valde som avslutning på dagen att gå en guidad tur.
Sen var det leksaksmuséet som stod på tur. Detta skapades av Carl-David von Schinkel och invigdes av vår nuvarande kung år 1971. Här fanns det leksaker minsann och dessa var verkligen inget för dagens barn. De prydliga dockorna, dockskåpen och mekaniska sakerna var mest förunnade de rika barnen som, vid enstaka tillfällen och under uppsikt av någon vuxen, fick leka med dessa dyrgripar. Den yngsta dyrgripen var en Rolls Royce, nyproducerad för någon oljeshejks barn.
Därefter avnjöts en sen lunch på Tidö värdshus. Längs vägen dit fanns i träden mängder av Västmanlands landskapsväxt: misteln. Men trots att jag ställde mig under ett flertal fick jag ingen puss. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge…
Vänta fick vi också på den goda kycklingfilén. Desto godare smakade den efter en händelserik dag.
Men under väntan var det full fart på ”snacket” med hjälp av TSS, tecken som stöd. Oj, vad det är roligt att träffa gamla och nya TSSare och se hur man verkligen kan förstå och göra  sig förstådd bland sina kamrater.
Med under dagen var också två TSS-tolkar varav den ena var ”vår” Kicki som arbetade många år i Dalarna men nu flyttat till Stockholm. Det blev ett kärt återseende.

En promenad i slottsparken bland gamla ekar blev för oss falubor en värdig avslutning på denna dag. Ingemar och Reidar uppskattade omkretsen på en gammal ek till sju meter.

VIS Dalarna tackar så hjärtligt för en innehållsrik och minnesvärd dag.

Text: Lis Persson
Foto: Ingemar Persson