VIS Gävleborg var i våras på utflykt till VIS Dalarna. Tillsammans fick de sig en dag med allt från historian bakom falukorven till dråpliga kärlekshistorier. Ingemar Persson, Lis Persson, Göran Möller och Barbro Möller tar sig en fikapaus.

VIS Gävleborg var inbjudna till Dalarna i maj. Vi turas om och det är alltid spännande vad som bjuds. Kulturellt och mänskligt utbyte är viktigt och roligt.

Ett förväntansfullt gäng med olika färdvägar sammanstrålade i Haraldsbo, Falun  hos Lis och Ingemar Persson där vi bjöds på kaffe med härliga smörgåsar. Glada återseenden med varma kramar och en del nya ansikten som hälsade med sitt persontecken- eller fick ett. Hög stämning direkt som det brukar vara. TACK!

Rökhosta och bördstön
Lis delgav oss dagens planer och så åkte vi iväg och var kulturella. Övriga dalaVISare anslöt efter hand.  Programmet var att vi skulle 67 m. ner i jorden, men huu sa flertalet och det betydde att vi gjorde en rundvandring i kvarteren runt om Falu Gruva i stället.  Eva Stenman, vår kombinerade guide och TSStolk flyttade oss helt magiskt  bakåt i tiden vid Svea Rikes Skattkista som Kopparberget kallats på drottning Christinas tid. Vi kände svavelångorna, hostade av röken och hörde nästan de stackars gruvdrängarna stöna av bördor.  Här har 30 miljoner ton malm brutits. Enligt legenden reagerade en Torsångsbonde när Kåre, hans getabock varje kväll kom från fäboden med rödaktiga horn. Betet fanns på fädbodmyren och myrmalm färgade Kåres horn! Detta var på 800-talet. Först 1992 lades gruvan ner.
Gruvarbetare, från barnaåren redan, hade ett hårt liv i gamla tider. Medellivslängden var låg och 400 änkor räknades i Falun. En del par hann inte ens gifta sej innan kvinnan stod ensam.

Kysst av Fet-Mats
Ett exempel som fanns att beskåda så sent som in på 1930-talet var gruvdrängen Fet-Mats. Han kysste sin unga fästmö och gick till sitt arbetspass och kom aldrig igen. Ett ras i gruvan inträffade och han blev kvar. Efter många år fann man honom och han bärgades.  En ung, skön yngling som påträffats i lakvattnet djupt nere i gruva. Som om han nyss hade somnat in. Folket kom för att se och förundras, däribland Mats fästmö som nu var en gammal, böjd kvinna. Den syrefria miljön och kopparsalterna hade bevarat honom helt. Han lades i en glaskista och förvarades i Stora Kopparbergs kyrka till beskådan. Dock ej så lång tid eftersom konserveringen inte höll ovan jord.

Röda stugor och blånande berg
Det svenskaste av allt, Falu rödfärg, ser vi alla omkring oss.  En utställning ” De röda husen” som nyligen cirkulerat från Paris till Washington finns nu att beskåda hela denna sommar vid gruvmuseet. Vår tid räckte dock inte till för att se den. Ja, det finns mycket att återge av vad Eva gav oss smakprov på den här dagen. Det är värt att göra ett världsarvsbesök. Vi åkte vidare till andra sidan av stan och gjorde ett hastig titt på den internationella skidstadion. Dock var backhoppningstornet stängt, men vi hade ändå en härlig utsikt över blånande berg runt omkring. Själva stan ligger i en grop kunde man se.
Programmet fortsatte med en mycket god, ekologisk måltid i bergsmansgården Gamla Staberg. Byggnader och barockträdgård uppfördes omkring 1700 och restaurerades 1950-60-talet. Ack, så vilsamt att vandra omkring här bland humlestör i prydlig ring, välansade gångar, äppelträd och rabatter på raka led!
Det var svårt att skiljas åt. I vanlig ordning har man så mycket att TSS-prata om och TSSa ska vi göra mer och mer och mer och mer…
Gävleborgarna tackar för dagen.

Text: Birgitta Samuelsson
Foto: Sven Ankar